I januari skall Aylie började på förskolan. Hon är då 17,5 månad, så drygt 1,5 år. Jag känner att hon är börjar bli redo för förskolan nu, men frågan är om jag är det?! Det kommer bli svårt i början att vänja sig med att lämna ansvaret för sitt barn i någon annans händer på dagarna, men samtidigt tror jag man fort kommer in i det. Tror mig veta att Aylie kommer att gilla alla aktiviteter som man gör på förskolan och att få leka med andra barn på dagarna. Jag ser nu att så fort hon ser ett barn blir hon glad och älskar att se på när barn lekar och leka med till viss grad. Det där med att leka med andra barn kommer nog mer och mer. Nu är det mycket så att ni vi har lekträffar så lekar barnen bredvid varandra och kanske ger någon sak till varandra men man ser att det här med alla leka tillsammans kommer mer och mer.
Känslan att få hämta sitt barn på förskolan efter att ha varit utan henne under dagen känns underbar att få uppleva. I mitt huvud så kommer hon lysa upp när jag eller Philip kommer och kasta sig i våra armar (kanske bara är en förhoppning). Kan vara så att hon inte vill följa med hem för det är så kul på förskolan. Vet inte om man skall se det som något positivt, förmodligen. Det gör själva lämnandet lättare iaf. En annan sak jag längtar efter är att få se allt dem gjort på förskolan, teckningar, pyssel och massa mer. Tror att mamma-hjärtat kommer att svämma över (även fast man kanske inte ser vad hon målat).
En sak som slår en omedvetet är kompisar, kommer hon få några kompisar?! Tänk vad jobbigt att bli utstött som litet barn. Barn är ju väldigt ärliga mot andra och vissa är väldigt hårdhänta. Det skulle skära i mitt hjärta om någon skulle säga något dumt till henne eller göra henne illa. Tänk att redan när dem är små barn påverkas dem av andra människors handlingar och ord. Samtidigt är det inget man kan gå och oroa sig över att mitt barn inte kommer att få några kompisar. Jag tror att ger man barnet bara massa kärlek och trygghet, så kommer nog det andra på köpet. Skulle det hända är det ändå inget man kan göra något åt nu, utan det får man ta den dagen det kommer i så fall.
Tror även att Aylie kommer lära sig så mycket och utvecklas på förskolan. Allt från språket, samspel med andra barn och vuxna, utveckla sin fantasi och massa annat. Ser med spänning fram emot förkolsetiden och vad den kommer att medföra. Sedan känns det skönt att jag inte skall arbeta heltid så att Aylie inte behöver gå från morgon till kväll på förskolan och att vi inte skulle hinna träffa henne något efter.
Tänk att du min lilla skatt som då var så liten snart är så stor att du skall börja på förskolan
Senaste kommentarer