Sociala medier kan lätt få en att tro att alla andras liv är så härliga och glamorösa. Där av ser vi ofta hur bra allas barn är på att äta, gå, prata, vända sig och sova. Det är oftare det framhävs när barnen har gjort något bra än när barnet t ex har fått utbrott, som alla barn mer eller mindre har, vägrar lyssna, skriker, spottar, bits, sover kasst etc. Dock är det fler och fler som visar den verkliga sanningen mer och mer och jag tror det är nödvändigt. Det är lätt att tro att bilden på instagram är den hela sanningen. Livet är så mycket mer än det och det är bra att visa alla sidor.
En sak som jag ofta kan se är att många barn sover så bra. Sover hela nätterna från att dem är ett par månader och sover till åtta på morgonen, då dem blir väckta av föräldrarna. Men frågan är om det är hela sanningen för alla?! Jag tänkte där med dela med mig av hur mina barn sover. För jag tycker själv att det är intressant att läsa hur barnen sover i olika åldrar. Det är många gånger jag googlat t ex ”Hur sover en 10 månaders på natten?”. Jag vet att det inte finns något svar, då alla barn är olika. Men ändå vill jag på något sätt få andra föräldrars erfarenheter kring detta.
Vi börjar med Aylie. Hon fyller fyra år i augusti. Hon har alltid varit en morgonpigg tjej och vi har sedan hon varit liten stoppat i nappen någon gång per natt på grund av missnöje från henne. Detta fram till att hon blev lite äldre. Visst fanns det undantag, men oftast var det så. Vid tre år slöt hon med napp. Från runt två års ålder kom mardrömmar i perioder. Hon kunde vakna på natten och vara ledsen. Hon hade även en period där hon kom in till oss merparten av nätterna. Det blev oftare efter att Lykke kom. Nu sover hon merparten av nätterna i hennes säng och sover hela nätterna. Men någon gång per vecka så kan hon vakna på natten av mardrömmar och ha svårt att somna om. Ibland vaknar hon upp i vår säng men oftast sover hon i sin säng.
Sedan har vi Lykke. Hon sov rätt bra fram till cirka 4 månader. Innan åt hon 1-2 gånger per natt och sedan sov hon relativt bra resten av tiden. Vid fyra månader började hon sova sämre på nätterna. Hon vaknade fler gånger, ville ha nappen och var ledsen. Hon började även få tänder här och dem ställde väl till det en del på nätterna. Vid åtta månader hade hon fått åtta tänder. Så det var en rätt intensiv period med dålig sömn. Också vid sex månader så började hon vända sig från rygg till mage på nätterna och det gjorde att hon vaknade av det. Men det gick oftast att vända henne tillbaka, tills hon vände sig igen. Där vid 8 månader så började hon vaknade på nätterna och kunde vara vaken 2 timmar i sträck. Hon kunde inte komma till ro att somna om. Det blev bättre efter några veckor. Dock kan det ännu ske att hon kan vakna på natten och kan inte somna om på en timme. Vid 8-9 månader märkte vi att nattmålet var överflödigt och slöt med det.
Nu är hon 11 månader snart och en bra natt så har vi behövt stoppa i nappen ett par gånger. Då hon blivit ledsen. En dålig natt så kan det vara att hon är vaken i 1,5 timme i sträck och inte vill sova samt att vi har stoppat i nappen flera gånger. Hon kan även ligga och gråta i sömnen och rulla runt som en galning. En liten propeller! Oftast är det att vi får stoppa i nappen några gånger per natt. Men nu t ex har det varit några mindre bra nätter i rad. Med undantag natten som var. Då har vi redan vid kl. 22 har varit uppe vid henne för att stoppa i nappen ett par gånger, då hon varit ledsen. Vet inte om det är några tänder som bråkar, mardrömmar som stör eller mycket att bearbeta från dagen.
Så här hemma var det längesen jag sov en hel natt. Jag vet att det är vardagen för många fler småbarnsföräldrar. Konstigt nog klarar man det, men ibland känner man av det mer och igår var det varit en sån dag. En dag då ögonen känns sådär extra tunga, kroppen känns sådär matt och hjärnan känns inte helt påkopplad. Men vad gör man inte för sina små hjärtan, man gör allt!
Senaste kommentarer