Det där berömda tålamodet. Som kommer och går, speciellt som förälder till små barn och stora också för den delen. Jag försöker att behålla tålamodet i de flesta utmanande situationer tillsammans med barnen, MEN i lbland brister det. Det resulterar att man hanterar situationer på kanske inte det bästa sättet och säger kanske saker som egentligen var onödiga. Man går helt enkelt ifrån sin vuxna roll och kommer ner på samma nivå som barnen, och då i detta fall på ett negativt sätt. Barn behöver ha en ”ledare” som sätter gränser och inte beter sig som ett barn själv. Men det är mänskligt att tappa tålamodet ibland, men det finns vissa tillfällen det är extra bra att behålla sitt tålamod. Jag tänkte här beskriva tre situationer där jag tycker det är viktigt att ”hålla ihop”.
- På morgonen – Håller man inte ihop tålamodet på morgonen så känns det som att hela dagen är förstörd. Det blir verkligen att vakna på fel sida och hela familjen påverkas. Även fast den ena skriker för att hon är hungrig och den andra skriker för att hon inte vill klä på sig, är det bara att andas och andas och andas…
- I mataffären – Ute bland folk och speciellt i en mataffären vill man inte tappa tålamodet. Man själv är lite stressad för att få med allt på notan hem, tre-åringen börjar bli trött och trots är ett faktum SAMTIDIGT som den minsta gråter för att hon är övertrött och inte vill somna i vagnen. Då plockar man fram psyko-rösten (de som har barn vet) ”snälla älskling, vi är snart klara. Vill du ha en frukt?” Men egentligen tänker man ”unge, nu brister det för mig, gå snällt bredvid vagnen annars kastar jag ALLA dina leksaker”.
- Vid förändringar – Förändringar kan vara jobbigt för de flesta och speciellt för ett litet barn. Med förändringar tänker jag främst på att börja på förskola, sluta med blöja, sluta med napp och liknande händelser som sker i ett barns liv. Att man som mamma eller pappa tappar tålamodet i sådana situationer gör så att barnen blir osäkra och förändringen kan verka läskare och svårare att anamma. Nu pratar jag av egen erfarenhet. När barnet säger ”jag kan inte sova” för femhundraelfte gången, när denne skall sluta med napp. Så vill man bara säga ”unge, lägg dig ner och blunda. Hur svårt skall det vara?!” Men istället blir det att bita sig i läppen och för femhundraelfte gången säga ”om du lägger dig ner och blundar. Så kommer du att somna om en liten stund”.
Dessa är tre tillfällen som jag verkligen försöker bita ihop. Vilka situationer brukar ni försöka hålla ihop tålamodet?
Senaste kommentarer