ikväll var vi iväg till kyrkogården för att se på alla ljus och hälsa på bland annat min farfar som ligger begravd där. Det är så vackert med alla ljus på kyrkogården denna helg men samtidigt så sorgligt. Personer som alla haft en historia att berätta finns nu någon annanstans och dessa historia glöms lätt bort. Denna helg är ett tillfälle att minnas, lite extra, deras historia. Jag hann tyvärr inte träffa min farfar men minns han genom andras berättelser om honom. Min morfar minns jag väl och idag minns jag honom lite extra, en underbar morfar. Jag tror att dem båda idag finns med oss men i en annan skepnad. Där med finns alltid våra nära och kära med oss och vakar över oss. Vi blir aldrig ensamma.
Senaste kommentarer