Det här med trots har de senaste månaderna kommit till oss mer och mer. Aylie har de senaste veckorna, från och till, varit ett monster. Man känner verkligen hur mycket hon testar oss och hur långt hon kan komma med sin egna vilja. Jag kan bli helt galen på det. Jag blir helt gråhårig ibland. Blev därför rekommenderad en bok av en kollega, ”Trotsboken” av Malin Alfvén & Kristina Hofsten. Jag fick låna den och det stod så många bra saker i boken som gjorde att man fick känslan att man inte är ensam om detta, alla barn och föräldrar genomgår samma utveckling, mer eller mindre. Tänkte ta upp några av sakerna i detta inlägg. Nu fokuserar jag mest på den utvecklingen, som faktiskt trots är, som händer runt 2 år. Aylie fyller 2 år i augusti men tycker redan den börjar infinna sig.
- Man känner sig som en misslyckad förälder när man hela tiden trott att man uppfostrat sitt barn på bästa sätt och sen helt plötsligt blir barnet ett monster. Vad hände och vad gjorde jag för fel?! Jag har iallafall känt den känslan. I boken tar dem upp att detta trots är normal och det betyder inte att vi är dåliga föräldrar. Så den känslan skall man försöka att radera bort. Fortsätt bara på samma sätt så skall du nog se att ditt lilla monster tar sig igenom denna utvecklingsfas också. Dem tar också upp att det är just vid två års ålder som barnet börjar förstå att hela världen inte kretsar kring dem och att dem inte styr världen. Barnet inser att det finns olika viljor och att dem inte alltid vill samma sak.
- Någon som Aylie börjat med på senaste är att säga nej, NEJ till allt. Man kan bli galen, ena studen är allt bra och andra ålas det och skriks NEEEEJ! Detta är enligt boken vanligt i denna ålder, det är med ”NEJET” barnet anser sig styra sin värld och använder sin makt. Det kan ibland bli så att barnet säger nej av en ren reflex även fast denne menar ja.
- Någon som jag ibland på senaste har känt är att när hon trotsar och bråkar kan jag som sagt bli helt galen och bara vilja skrika till henne att sluta. Men hela tiden hejdat mig, för inte kan man bli arg och skrika på sin lilla 1,5-åring, eller?! Men i boken tar dem upp att man skall våga att bli arg, och visa det, om barnet bär sig illa åt och det är en hjälp för barnet i dennes utveckling. Ett riktigt utbrott brukar ofta sluta i gråt och då får man som förälder ännu mer dåligt samvete, men det är först när gråten kommer som barnet har förstått att föräldern menar allvar. Skulle vi istället ge oss och göra det barnet vill så hämmar vi istället barnets utveckling. Så att kräva vissa saker från barnet är att hjälpa dem utvecklas, inte tvärtom. Reminder!
- Många gånger har jag ställt mig frågan om jag skall vara stenhård i alla lägen och frågat mig hur mycket jag kan kräva av min 1,5-åring. I boken tar dem upp att man skall välja sin fighter. Du orkar oftast inte ta fight om allt och det är bättre att välja, istället för att ge med sig. Strida om sånt som är nödvändigt och kanske inte om mat, sömn, kiss och bajs i denna ålder. Tänk efter vad är viktigt att bråka om så man inte hamnar i en dålig vana.
- Boken pratar också om att vi måste sätta stopp för barnet av 4 olika anledningar. För att skydda barnet, för att barnet skall må bra. Sen för att barnet skall kunna bli social i andra sammanhang. För ett barn som alltid får som de vill blir ofta påfrestande och inte omtyckt av andra. Den fjärde och sista är att barnet behöver motstånd. Att ha konflikter med andra människor hjälper bara barnet att utvecklas och bli en egen individ.
Detta med trots, eller jag skulle hellre vilja kalla det utveckling (trots känns som ett negativt laddat ord) är faktiskt något som det kommer något bra ut. Ditt barn är påväg att utvecklas till en egen social individ, som borde ses som något positivt. Men i studen när man går i mataffären och har en skrikandes unge på golvet som skriker ”NEJ jag vill inte, jag vill ha den där dockan”, då vill man bara försvinna. Men jag skall verkligen försöka, för jag antar att detta är bara början på Aylies utvecklingsresa, ta några djupa antag när det händer och känna att jag skall vinna denna fight, om jag anser att den är viktigt. Är det en skitsak kanske jag inte tar fighten. Hoppas ni fått med er några tips och lite igenkänning. Får antar att detta är tankar som kommer till alla föräldrar.
Senaste kommentarer