För lite mer än ett år sedan så hände något helt overkligt. En ny liten prinsessa kom till världen och hon var min. Kommer ihåg känslan man hade (och ännu har för den delen) att jag aldrig behöver lämna tillbaka henne, hon är verkligen vår och jag skall finnas där för henne genom hela livet. Året har gått så himla snabbt och tanken som slår mig idag att jag, lilla jag, har en dotter på 1 år är overklig, men samtidigt underbar. Hon är en underbar varelse som har bus i blicken hela tiden och är nyfiken på livet. Misstänker att kommande år kommer gå lika snabbt och denna föräldraledighet som sträcker sig till januari kommer, som den förra, gå väldigt snabbt. Det gäller att ta tillvara på studerna med Aylie för denna småbarnstid kommer aldrig igen och inte heller alla utvecklingsstegen, som är underbart att ta del av. Ens hjärta smälter när hon hela tiden lär sig nya saker.
Något som jag är helt fascinerad över av en 1-åring är att hon lär sig så snabbt. Plockar upp saker, ord, rörelser så himla snabbt. Hon förstår så mycket och mycket av det man säger till henne förstår hon. Om man t ex ber henne göra något kan hon göra det eller peka på något så gör hon det. Bara genom att man lärt henne rörelser för olika ord så förstår man vad hon vill kommunicera. Vi visar ofta rörelser när vi pratar. Hon visar rörelser när vi pratar om att det blåser, regnar, aj aj, klappa händerna, ”ge mig mat” (pekar med fingret i bordet), snurra, gunga…ja det finns fler. Men det är det som är så häftigt att få vara med om denna utveckling och se sitt barn utvecklas till en egen individ. Resan har bara börjat och jag sitter hårt fastspänt i karusellen, för jag vill inte missa en sekund. Älskade dotter <3
Bilder från 1-årsdagen
Senaste kommentarer