I eftermiddag skall vi lämna Aylie hos hennes mormor och morfar, där hon skall sova inatt och vi skall åka vidare till sudret för att äta och dricka gott, samt sova över där. Jag har lite smått ångest över det, inte för att jag inte tror att hon kommer ha det bra. För det vet jag att hon kommer ha, mer att jag kommer känna mig halv. Hon är så stor del av mitt liv och det känns så jobbigt att lämna ifrån henne över en natt. Men jag tror eller är nästan helst säker på att det är en vanesak. Det är nog mer jobbigt dem första gångerna, men tror man alltid komma längta efter henne oavsätt om det är första eller tionde gången. Vi har ju haft barnvakt någon kväll hit och ditförut men aldrig över en natt. Någon gång måste ju vara den första och ikväll blir det första för oss.
Hur tänker ni kring att lämna ifrån er barn och när var första gången ni gjorde det?
Senaste kommentarer