Bättre sent än aldrig. Jag tänkte nu berätta om vår sista dag i Spanien. Dagen vi reste hem! Vi gick upp i klok tid och då var det full rulle. Klockan halv nio skulle väskor och alla vara ute ur lägenheten. Vi skulle ha plockat bort allt men städa behövde vi inte, för den tjänsten hade vi köpt. Vi var klara i god tid och kunde sitta i solen en liten stund innan en från bostadsförmedlingen kom och kolla lägenheten och hämtade nycklarna. 
Vid strax innan kl. 09 kom taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Det var lite sentimentalt att lämna allt men också skönt att få komma hem. 
Vi var på flygplatsen i god tid och kunde i lugn och ro checka in alla väskor och hinna äta innan vi gick på planet. När det var en timme till planet skulle gå så dök det upp information om att vår avgång var försenad. Inte bra! Eftersom vi hade knapp om tid på Arlanda innan vi skulle flyga hem till Gotland. Tillslut kom det upp information om att den var 20 minuter sen men innan vi hann flyga iväg så slöt det nog med kanske 40 minuter försening. Dock hade vi medvind hem så vi flög igen allt! Lykke sov två små powernaps på planet och flygningen gick bra 
På Arlanda fick vi först inte tag på våra vagnar. Men då visade det sig att de hamnat på ett annat band bara.
Med en 1,5 timme kvar till nästa flyg så skyndade vi oss till rätt terminal. Vi checkade in allt vår bagage. Här hade Lykke och Aylie börjat bli trötta och hungriga. Aningens svettigt var det! Vi gick igenom säkerhetskontrollen och jag blev såklart slumpvis utvald att kolla mig och alla våra saker och det var inte lite vi hade i vårt handbagage. Men tillslut kom vi igenom. Beställde mat på Max, som tog en himla tid. När vi sitter och äter så ser vi att det är dags att gå på planet till Visby. Snabba puckar. Vi fick packa ihop och gå på planet och där hamnade vi inte alls med varandra. Jag hamna själv med barnen. Men som tur var så gick det såå bra. Lykke satt och kolla in vad Aylie gjorda och somnade sedan de sista 10 minuter i luften. Aylie älskar landningarna och skriker av glädje och asgarvar. Det är så många som skrattar åt/med henne. Älskade unge!
Alla våra väskor och vagnar hade kommit med. Sen var det raka vägen hem. Det var så märkligt att vara hemma. Men vi kände med en gång att vi har saknat detta. Ytan, den ljusa inredningen, vårt nya badrum och alla våra saker. Aylie var i extas de första två timmarna hemma. Hon skrek av lycka av alla saker. Hon skrek ”mamma, kommer du ihåg den här saken?” Och ”pappa, kommer du ihåg den här saken?”. Vi somnade gott i våra egna sängar den kvällen. Nöjda med det äventyret vi varit med om men också väldigt tacksamma för allt vi har här hemma. TACK underbara Spanien för dessa tre månader. Vi ses garanterar igen!
Senaste kommentarer