Vilken gullig historia 

Fick höra en sån gullig historia idag om vad Aylie hade gjort på förskolan. Det får mig att tänka på vad fort barn anpassar sig och vänjer sig vid rutiner. 

När dem ätit upp lunchen är det dags för vila och av någon anledning var Aylie klar med maten innan de andra, hon hade fått sina kaniner och nappen. Fröknarna höll på att fixa det sista med maten samtidigt som Aylie går till dörren till vilorummet och står och väntar och vill in. Då kommer det en annan fröken, från en annan avdelning, som råkar vara Aylies mormor, hon öppnar dörren. Då går Aylie själv in och lägger sig på sin madrass, fröken lägger över en filt och går sedan och hämtar det hon skulle hämta på den avdelningen. De andra barnen är på gång till vilan och minuten efter Aylie lagt sig ner, själv, på sin madrass, har hon somnat. Utan närvaro av någon annan och innan alla barn lagt sig. Min duktiga lilla tjej. Jag blir så imponerad och fascinerad av hur lättanpassade barn är. 

Ikväll efter badet var det mys i soffan framför Bolibompa och sedan bokläsning innan John blund kallade. Nu skall jag försöka somna, har somnat kvart över åtta i soffan två kvällar i rad. Helt utslagen, hoppas inte jag håller på att bli sjuk, utan att det bara är utmattning. Godnatt!