Igår på dagen skulle vi in till stan för lite ärenden. Aylie skulle även till sin mormor och morfar för att sova där. Tror hon behövde komma bort från hemmet och umgås med någon annan en mamma och pappa och en lillasyster som kräver sin tid. Så innan vi åkte till stan så lämnade vi Aylie hos mina föräldrar. Bilturen in till stan var så tyst, Lykke sov och ingen Aylie i bilen vars mun går i ett. Det var skönt för öronen. I stan hann vi även med en lunch med en sovande Lykke i vagnen.
När vi sedan kom hem så var det matdags för Lykke och sedan somnade hon om igen och sov i tre timmar. Jag kunde då själv gå och sova i soffan en stund, läsa tidningen och fixa lite. Men känslan hemma var så tom, det var tyst och öde och jag saknade Aylie och hennes håll-igång. Det är konstigt att man ena dagen kan bli galen på alla utbrott och dagen efter när hon inte är hemma så saknar man det, eller kanske inte utbrotten men alla hennes upptåg. Familjen kändes inte hel när hon inte var här. Men jag vet att det gör alla gott, speciellt henne, att få komma iväg och göra saker med någon annan en bara mamma och pappa. Hon skiner upp varje gång.
Idag regnar det på ön. Vi skall i eftermiddag på BVC med Lykke och sedan hämta hem vårt lilla energiknippe ?
Senaste kommentarer