Jaaaa, vart var vi?! Joo, barnmorska kläckte ur sig ”Oj det blir barn inatt”…
Hon hade svårt att tro det för att jag såg så oberörd ut av värkarna. Trust me, det kändes men jag är av den karaktär som gärna visar att ”allt är bra, jag mår toppen”. Jag skrevs då in och fick byta om till en vit lång rock och de super-sexiga nättrosorna, alla snackar om. Klockan var 19.50 när jag skrevs in och det var från denna tidpunkt de räknar att min förlossning var igång. Allt innan var bara förarbete. Jag fick efter att jag bytt om gå och bada, för det bad jag om (haha där fick jag till det). Badade i kanske 1,5 timme. Det var väldigt skönt, men samtidigt hitta man ingen position i badkaret som var skön och inte hade man orken att hålla på och hoppa runt där i badet och byta ställning hela tiden. Tillslut tröttna jag på badet och ville gå upp. Värkarna var då väldigt jobbiga så jag bad om lustgas. Min tanke var att inte använda mig av någon annan smärtlindring är andning, avslappning och lustgas. Men att jag sedan var öppen för annat om det verkligen inte skulle fungera.
Lustgasen var svår att komma överrens med i början. Det är ju en speciell teknik det där. Den har en fördröjd effekt så när jag börjar få en värk så måste jag fort (helst innan värken kommer) börja andas in, för att den skall ge bäst effekt under det mest smärtsammaste delen av värken. Det var svårt och Philip fick hjälpa till, för han kunde se när jag hade CTG-kurvan på mig, när en värk kom och fick då säga till att jag skulle börja andas in i den..och så fick vi exprimentera oss fram. Tillslut kände jag att jag börja få kläm på det. Var kl 23.00 öppen 5 cm, så från inskrivningen tills nu, så hade jag bara öppnat mig drygt 1 cm. Barnmorskan sa att det brukade vara segast i början (kanske för att lugna mig). Fick då pröva att gå omkring med ett ståbord. Hela tiden var det att ta sig igenom värken och sen andas ut för att förbereda sig för nästa som kommer några minuter senare. Mellan värkarna var det helt okej, jag och Philip tog selfies, pratade, Philip testa lustgasen och jag drack nyponsoppa eller saft. Philip drack mest kaffe dock! Vid 01.30 var jag öppen 6 cm. Då bestämde hon sig för att ta hål på hinnan så vattnet skulle gå. Det var en märklig känlsa! Efter det gick det rätt fort (eller ja allt flöt ihop här för mig iaf). Smärtan blev bara värre och värre och vi höjde och höjde effekten på lustgasen hela tiden. 02.15 var jag 7 cm öppen. 03.15 9 cm öppen (ni ser, nu rullar det på fortare…). 10 cm öppen vid 03.30 och sedan skulle Aylie då komma ner i rätt läge innan krystvärkarna kunde sätta igång. Krystvärkarna kom sedan vid 04.35 och 35 minuter senare var hon ute.
När krystvärkarna kom så var det ett så himla trycket neråt och det kändes som att man skulle föda ut en stor boll. Kommer ihåg att hela kroppen bara ville trycka på och bland fick jag inte det av barnmorskan. Det var en så häftig kraft som kroppen har, någon som man aldrig upplevt tidigare. Det gällde bara att lyssna på sin kroppen och följa med i värkarna, så det var det jag gjorde. Halva huvudet kom ut på en värk och sedan värken efter så kom resten av kroppen också. Jag födde på sidan, så hade så sjukt ont på den sidan sen. De sista timmarna så kändes det som att man var så borta fast samtidigt så inne i sig själv. Jag hörde Philip och barnmorskan prata men det kändes så långt bora. Barnmorskan berömde mig så mycket att jag skött det hela själv och verkligen lyssnat på kroppen och att hon inte behövt instruera mig. Det var en sån lättnad att det var över och glädje att få se vilken liten människa man bärt runt på i 9 månader. Hon skrek med en gång när hon kom ut och det var en så märklig känlsa. All smärta försvann bara sådär. Philip klippte sedan navelsträngen och sedan fick hon komma upp på bröstet. Jag såg inte hennes ansikte klokt när hon låg på bröstet. När sedan moderkakan skulle ut fick dem trycka på min mage och det gjorde så fruktansvärt ont. Dem höll på rätt länge med det och då började jag skaka och frysa som bara den. Det var tydligen rätt vanligt, då kroppen tagit i så mycket och musklerna var helt slut.
När dem sedan skulle ta bort henne från bröstet visade sig att Aylie tömt allt sitt innehåll i tarmarna på mig (ni som har små barn vet att det är svart klippig gegga, det första som kommer ut). Barnmorskorna fick tvätta av henne och mig och Aylie lindades in i en handduk. Vi fick in brickan med macka, juice och choklad. Sedan när vi ätit upp fick Philip med hjälp utav barnmorskan klä på Aylie sina första kläder. Barnmorskan mätte och vägde henne. Jag fick duscha av mig och efter några timmar fick vi ett rum på BB, där även Philip fick bo kvar alla nätter. Det var en kort variant av en lång, underbar historia.
Senaste kommentarer